VÄRLDENS BÄSTA FILMER

Oma Lien är en 15 min. lång dokumentär om en 14-årig flicka, Christel, i Nederländerna som besöker sin älskade mormor Lien två gånger varje vecka. Christel har alltid varit nära sin mormor och tycker mycket om att hälsa på henne, men i och med att hennes mormor blir äldre och äldre blir hon också alltmer senil för varje besök. Christel minns hur hennes mormor var för några år sedan; hur hon brukade bli stolt över sin dotterdotter och skryta om henne för andra. Nu är hon annorlunda, och lyssnar inte lika intensivt när hennes barnbarn berättar saker och ibland kommer hon inte ens ihåg sin egen make och känner inte igen Christel på gamla foton. Christel vill fortfarande hålla liv i relationen. Hon menar på att när hon var liten var det hennes mormor som tog hand om henne och nu är det hennes tur att ta hand om sin mormor. Dokumentären växlar mellan att visa gamla filmklipp från när Christel var liten såsom filmsnuttar från hennes födelsedagar där mormodern gav henne presenter, och filmklipp från deras nutida besök. Dokumentären är väl egentligen rätt fin, men den saknar något som gör att jag inte berörs särskilt mycket. Den korta dokumentären känns alldeles för lång och blir i slutändan ganska långtråkig för att vara en kortfilm. De gamla filmsnuttarna från Christels barndom är roliga och fina och är bra sammanflätade med nutiden, så att man kan se förändringen i och med hennes mormors åldrande. Vad är det då som gör den tråkig? Kanske är det intervju delarna med Christel när hon är bara pratar på framför kameran eller kanske är det miljön på mormoderns ålderdomshem.
Hur som helst var den här korta dokumentären helt okej, men inte alls i samma klass som de andra dokumentärerna vi såg på kortfilmfestivalen. Den får 3 lisa av 5 lisa i betyg!