VÄRLDENS BÄSTA FILMER

Louise och Lisa tipsar - de bästa filmerna från hela världen!

Nuovo Cinema Paradiso

Publicerad 2012-10-16 21:25:00 i Lisa, Recensioner,

Cinema Paradiso är den fantastiska berättelsen om en liten italiensk bybiografs uppgång och fall. Den är regisserad av italienske filmregissören Giuseppe Tornatore och vann en Oscar år 1989 för Bästa utländska film!


Historien utspelar sig i en liten italiensk by på Sicilien, där Salvatore "Totò" Di Vita bor tillsammans med sin mamma och yngre syster. På torget i den lilla byn samlas dagligen alla byns invånare för att tillsammans tränga sig in i den lilla biografen Cinema Paradiso och njuta av filmens värld. Totò, som är en busig men väldigt snäll och godhjärtad pojke, lär känna Paradiso's enda maskinist, den gamle Alfredo, och de båda utvecklar en djup vänskap under tiden de spenderar i biografens maskinrum.

Alfredo (Philippe Noire) och Salvatore "Totò"  Di Vita (Salvatore Cascio) i biografen Cinema Paradiso's maskinrum

Alfredo lär Salvatore allt han kan om film och projektorerna, och när han olyckligtvis blir blind efter en hemsk brand i biografen, tar Salvatore över hans position och sysslor i maskinrummet. Salvatore växer upp och tar sitt filmintresse till en ny nivå genom att börja filma det han ser i sin omgivning. En dag upptäcker han den nyinflyttade och vackra flickan Elena när han filmar och han blir genast blixtförälskad i hennes stora blåa ögon och kastanjebruna hår.

Marco Leonardi i rollen som den tonåriga Salvatore och Agnese Nano som den bedövande vackra Elena
 
Salvatore och Elena upplever en kärleksfull och passionerad tid tillsammans innan Salvatore måste åka till Rom för militärtjänst. När Salvatore försöker skicka brev till Elena från militärlägret visar det sig att Elena och hennes familj har flyttat och bytt adress - ingen vet vart. När Salvatore återvänder till byn känner han en stor saknad efter Elena och Alfredo uppmuntrar och övertalar honom att lämna byn och åka iväg til Rom igen. Han vill inte att Salvatore ska fastna i byn och jobba som maskinist hela hans liv - han uppmuntrar honom istället till att se världen medan han är ung, och att inte återvända...

"Get out of here! Go back to Rome. You're young and the world is yours. I'm old. I don't want to hear you talk anymore. I want to hear others talking about you. Don't come back. Don't think about us. Don't look back. Don't write. Don't give in to nostalgia. Forget us all. If you do and you come back, don't come see me. I won't let you in my house. Understand?"

Salvatore lämnar Sicilien och bosätter sig i Rom. Han har inte varit där och hälsat på på över 30 år, tills en dag då telefonen ringer. Det är hans mor som berättar att en viss Alfredo har dött. Salvatore reser tillbaka till sin ungdoms by och upplever alla sina barndoms minnen igen, återser sina gamla bekanta och besöker en sista gång Cinema Paradiso's maskinrum innan den ska rivas och stängas igen föralltid...
 
 
Den här filmen är helt otroligt bra på alla sätt och vis; en varm, rörande, rolig och mycket vacker film om vänskap, kärlek och om hur underbart livet är. Karaktärerna är älskvärda och använder yviga, typiskt italienska gester när de pratar. Regissören Giuseppe Tornatore har inspirerats av verkliga händelser och personer, som männen i hans by i Italien berättade för honom när han var liten. Salvatore's mor, som ständigt väntar på att sin man ska komma tillbaka från Ryssland efter kriget och vägrar att inse att han är död och aldrig kommer återvända till Sicilien, porträtterar en typisk sicilisk kvinna, enligt regissör Giuseppe Tornatore själv. Hon tar hand om sina två barn helt på egen hand och uppfostrar de så gott hon kan. Hon vill att Salvatore ska hjälpa till hemma och skickar honom att göra sysslor och handla, men Savatore spenderar hellre pengarna på att gå på bio. Marco leonardi och Agnese Nano spelar det förälskade unga paret galant, med massor av kemi och passion. Men bäst är ändå Phillipe Noire (Alfredo) och Salvatore Cascio (Totò). De spelar sina roller så trovärdigt och äkta och visar att åldern inte spelar någon roll när det är fråga om vänskap. Utöver huvudkaraktärerna så får man som tittare följa även de små rollernas historier, då regissören lyckas med att utgå ifrån biografens salonger och filma allt vad som försigår där; par som finner kärleken, tonårspojkar som röker sina första cigaretter, äldre män som kan varenda filmreplik m.m.
Jag grät floder när jag såg Cinema Paradiso första gången, och andra gången också. Den är helt fantastisk och tåls att se flera gånger. Dessutom är filmmusiken av Ennio Morricone fruktansvärt vacker och bidrar mycket till stämningen. 5 Lisa av 5 i betyg - ett italienskt mästerverk!






Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Louise Dyrblom & Lisa Holström

Vi är två filmintresserade tjejer som går sista året på Celsiusskolan i Uppsala. Som projektarbete har vi valt att göra en filmblogg där vi kommer att recensera och tipsa om filmer från hela världen. Vi vill uppmärksamma utländska & svenska filmer som är annorlunda och sevärda - världens bästa filmer helt enkelt!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela