Los Lunes al Sol
Spaniens officiella Oscarbidrag år 2002, ”måndagar i solen”, utspelar sig i en kuststad i soliga Spanien där varvet tvingas slå igen vilket leder till att över 200 anställda förlorar sina jobb. Fem goda vänner som alla förlorade sina jobb när varvet lades ner fördriver tiden med att samlas varje kväll på den lokala puben, La naval, för att dränka sina sorger med en hög alkoholhalt och diskutera varandras problem. Ägaren till La naval heter Rico och är även han en före detta arbetare på varvet som förlorade sitt jobb. Han låter sina vänner dricka på krita trots att han är väl medveten om att det är en ytterst liten chans att han ska få igen alla pengar. Tiden går och de fem vännerna hanterar arbetslösheten på olika sätt…
Lino försöker förgäves och outtröttligt att söka jobb som han redan vet kommer att gå till någon yngre. Han färgar det gråa håret svartare, bär tjusiga kostymer för att se yngre ut och lär sig t.o.m. grundläggande datorkunskaper av sin tonårige son. Men inget tycks verka hjälpa och tillslut ger han upp och inser faktum – det går inte att söka ett jobb som 50-åring när jobbannonsen söker 20-30 åringar. José står utan jobb medan hans hustru är inkomsttagaren i förhållandet, vilket gör att José känner sig förödmjukad och hånad. Han inbillar sig att andra karlar flörtar med hans fru och att männen på banken skrattar åt honom för hans brist på jobb. Han känner sig liten, obetydlig och arg, medan hans fru Ana börjar tröttna på hans beteende. Santa är rebellen i gänget som vägrar att erkänna sina egna misstag. Han förstör två gatulampor utanför det före detta varvet för att uttrycka sin vrede och sitt missnöje över att ha förlorat sitt jobb, men han gör inget som helst för att försöka få ett nytt. Sergei är en ryss som utbildat sig till kosmonaut innan sovjetunionens fall, och Amador har blivit lämnad av sin fru och sjunker allt längre ner i alkoholberoendet som tillslut tar hans liv. Allas liv har blivit starkt påverkade av varvets nedläggning och de tillbringar varje måndag i solen eftersom att de inte har något jobb att gå till.
Ärligt talat så var inte det här en film för mig. Handlingen är realistisk, kanske för realistisk, om fem ganska deprimerade män utan jobb som bara låter tiden gå. I verkligheten är det säkert såhär för många och jag tror att många har upplevt hur svårt det är att ta sig in på arbetsmarknaden igen efter ett par år som arbetslös. Men bara för att en film är realistisk behöver det inte betyda att filmen är bra. Jag kan inte förstå varför denna film fått så många nomineringar och priser – den var långtråkig och händelselös. Visst var skådespelarna bra och trovärdiga, och när humorn väl visade sig var filmen rolig, men för det mesta var Los lunes al sol seg, oinspirerande och tråkig. När slutet kom kändes det som att i princip ingenting hade hänt. Dock var filmmusiken ett plus som höjde betyget och Javier Bardems skådespelarinsats som rebellen Santa gjorde filmen klart mer sevärd. Den här filmen är för mig absolut inte i klass att nomineras till en Oscar – jag ger den en 3:a av 5 i betyg. Kanske är jag helt enkelt för ung för en film om medelålders arbetslösa män som super varje kväll..?
