VÄRLDENS BÄSTA FILMER

Uppsala kortfilmfestival - Taman Khala

Publicerad 2012-11-13 10:41:00 i Lisa, Recensioner,

Den 20 min. långa dokumentären från 2012 om en iransk flicka som uppfostrades till en pojke. När familjen bara fick döttrar och pappan var ensam med hela jordbruket och ansvaret för att försörja familjen, bestämde sig föräldrarna för att låta uppfostra en av döttrarna till en pojke istället; hon kläddes i pojkkläder, fick följa med pappan och sköta jordbruket och lärdes upp att göra allt en man behöver kunna som försörjare i dagens Iran. Nu är hon över 80 år gammal och berättar sin historia.

Dokumentären börjar med en närbild på en mycket gammal kvinna i kortklippt, vitt hår med en liten mössa på huvudet, som sitter och sörplar en stor kopp med te. Hon bär stora, mörka och manliga kläder och när hon reser sig ser man att ryggen kutar efter år av slit och jobb på åkern och hon lutar sig på sin träkäpp för att få stöd när hon går. Den 80-åriga kvinnan bor ensam; hon har gett upp tanken på giftermål och är nöjd med att bo tillsammans med sina djur som hon tar hand om alldeles själv. Hon är mycket blyg inför kvinnor och trivs bäst bland sina gubbkompisar, en konsekvens av att hon alltid uppfört sig själv som en man och umgåtts med de andra männen i trakten. Hon berättar skrattande att hon är den enda kvinnan som männen i trakten vänder sig till för att få råd om giftermål och kärlek, att hon är den enda kvinnan de litar på. Flera av männen samlas då och då för att diskutera och köpslå om giftermål mellan deras söner och döttrar, och den gamla kvinnan spelar den viktigaste rollen i rummet som förhandlare, rådgivare och medlare mellan männen. Hon undrar hur hennes liv skulle ha sett ut om hon uppfostrades som en flicka istället; skulle hon vara gift nu? Och vad skulle hon göra om eftermiddagarna? Inte skulle hon gå ner på det lokala fiket och röka vattenpipa med gubbarna i trakten och inte skulle hon fortfarande skörda åkern.
Den här dokumentären var helt fantastisk! Den gamla kvinnan är så otroligt charmig och rolig då hon berättar om sitt liv och man märker hur omtyckt hon är bland alla i byn. Dokumentären fick mig att börja tänka på hur ens uppfostran och könsroller formar en till den man är och hur det påverkar hur ens liv ser ut idag. Kortfilmen fångar också upp den vackra och karga bergsmiljön i Iran som omgärdar den gamla kvinnans hus, och ger en inblick i Irans kultur. Den främsta bilden som fastnar i huvudet på mig efter filmbesöket är den av kvinnan som sörplar, sörplar och sörplar te medan hon berättar om sitt annorlunda liv. Jag har inte sett mycket kortfilm, men jag kan ändå säga att den här kortfilmen var av högsta klass – 5 lisa av 5 lisa i betyg!

Kommentarer (0)

31:a Uppsala Internationella Kortfilmfestival 22-28 oktober 2012

Publicerad 2012-11-13 09:42:00 i Lisa, Övrigt,

Vi har besökt Uppsala Internationella kortfilmfestival!
I 31 år har den internationella kortfilmfestivalen i Uppsala visat riktigt stora filmer i korta format på de fyra biograferna Slottsbiografen, Grand, Reginateatern och Fyrisbiografen. Festivalen har som syfte att visa kortfilmer från alla världens hörn, inspirera, väcka filmdiskussioner och skapa kontakter mellan människor, både publiken och personer som jobbar inom branschen. Festivalen fungerar som en mötesplats för filmälskare från hela världen, både de som ser sin första kortfilm på festivalen och den mer erfarna kortfilmspubliken. Genom att anordna kortfilmsfestivalen år efter år hoppas man kunna lyfta fram den annars så undanskymda kortfilmen och få fokus på kortfilmer istället för långfilmer på bio, och även inspirera fler att göra kortfilm.

Festivalchefen Niclas Gillberg berättar att kortfilmen alltid ligger i framkant i utvecklingen av filmkonsten, och Anna Serner som är VD för Svenska Filminstitutet anser att film, kort som lång, är en av de viktigaste formerna av speglingar av vår samtid. Hon menar att kortfilm är ett bra sätt att nå människors känslor, eftersom att en riktigt bra kortfilm lyckas fånga en känsla och ett ämne så gripbart på en så kort tid att det räcker för att man ska börja fundera och reflektera över filmens innehåll. Kortfilmen har alltså en alldeles speciell och viktig roll att fylla i sitt eget format, anser Anna Serner.

Årets festivalprogram var en hyllning till berättarkonsten, och de olika filmerna genomsyrades av en fantastisk berättarglädje. Vi såg visningen ”Docurama 2: Identitet” som var en 90 minuters visning av festivalens satsning på spännande och tankeväckande dokumentärfilmer från olika delar av världen; Schweiz, Iran, Nederländerna och Frankrike.

Kommentarer (0)

Tre klassiska kärleksfilmer!

Publicerad 2012-11-04 16:19:00 i Filmtips, Lisa,

Nästan alla filmer innehåller en mer eller mindre betydande kärlekshistoria, kanske därför att kärlek spelar en så stor roll i alla människors liv. Jag har sett tre av tidernas mest älskade och betydande kärleksfilmer, nämligen Gone with the wind, Casablanca och Breakfast at Tiffany's.

1. Gone with the wind (1939) - Den klassiska kärleksfilmen som är baserad på en roman med samma namn skriven av Margaret Mitchell. Historien utspelar sig i den amerikanska södern och skildrar tiden strax innan, under och efter det amerikanska inbördeskriget. Vivien Leigh spelar den mycket vackra men bortskämda flickan Scarlett O'Hara som är van vid att få allt hon vill ha och lite till. Hon är alla unga mäns dröm, även de som redan är förlovade eller gifta, men hon har bara ögon för en man; Ashley. Problemet är dock att Ashley redan är trolovad och påväg att gifta sig, vilket krossar Scarletts hjärta. När kriget drar igång far Ashley ut på slagfälten för att försvara Södern medan Scarlett blir lämnad kvar ensam för att bl.a. ta hand om hans fru, Melanie. Även om Scarlett fortfarande inte kan glömma Ashley, är det en annan man som ständigt dyker upp i hennes närvaro - en viss Rhett Butler (Clark Gable). Scarlett överlever kriget med livet i behåll men hennes liv blir sig aldrig likt igen. Hon som varit van vid att ha allt är nu fattig och tvingas bygga upp sitt liv från grunden, utan varken man eller pengar, vilket visar sig vara svårt men inte omöjligt! Dessutom besöker den charmige Rhett Butler henne ofta och hjälper henne när hon behöver det. Frågan är bara om Scarlett ska glömma Ashley, svälja sin stolthet och erkänna sin kärlek för Rhett innan det är försent - hur länge ska han orka vänta på sin älskade Scarlett?

Trots sin långa speltid på över 3 timmar (238 min) var den här filmen aldrig tråkig! Mycket romantik, spänning och humor för att inte nämna otroligt charmiga skådespelare. Clark Gable är fantastisk som Rhett och Vivien Leigh spelar myclket övertygande som den bortskämda Scarlett som verkar sig klara sig ur alla sorters knipor med slughet, övertalning och hårt arbete. Slutet är dramatiskt och oväntat, och filmen överraskar mig många gånger. Som alla gamla klassiker är den helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig, men inte på ett dåligt sätt. Gone with the wind skildrar dessutom det amerikanska inbördeskriget från söderns synvinkel, vilket är intressant och spännande. Ta dig tid att se den här filmen, den är värd det!

2. Casablanca (1942) - Under början av andra världskriget var det många européer som flydde till den icke-ockuperade staden Casablanca i franska Marocko för att försöka få pass och visum för att kunna ta sig till friheten i Amerika. Många lyckades dock aldrig ta sig över haven och blev kvar i Casablanca föralltid. Rick Blaine (Humphrey Bogart) är en amerikan som flydde från Paris när nazisterna ockuperade staden, och bosatte sig i Casablanca där han öppnade ett populärt kafé i väntan på tillstånd att återvända till Amerika. Invånarna i staden är desperata efter att få tag i pengar och tillstånd som kan ta de till Amerika, och när två tyska kurirer blir mördade och rånade på två tillstånd tvingas den annars neutrala Rick att ta ställning och gömma tillstånden för tyskarna. Samtidigt anländer en politisk motståndare till nazisterna, Viktor Laszlo, som lyckats fly från ett koncentrationsläger och just nu gör vad som helst för tillstånd att ta sig till Amerika. Med sig har han den bedövande vackra Ilsa (svenska filmlegenden Ingrid Bergman) som har en personlig relation med Rick. De var nämligen tillsammans i Paris innan den tyska ockupationen och planerade att fly tillsammans till Casablanca - men något hände och Ilsa mötte aldrig Rick på tågstationen som bestämt utan lämnade honom endast en lapp som förklarade hennes kärlek till honom, men som också uppmanade honom att åka utan henne. Varför lämnade hon Rick och varför är hon tillbaka? Ska Rick och Ilsa någonsin få varandra? Kommer Viktor Laszlo att ta sig till Amerika, med eller utan Rick's hjälp, och kommer Ilsa följa med honom? Se Casablanca NU och få svaren!

Casablanca lever upp till sitt rykte som en av de mest älskade romantiska filmerna genom tiderna och det är extra kul att se svenska Ingrid bergman i rollen som Ilsa. Stjärnglans, oförglömliga filmrepliker, spänning och politik blandat med historia och humor. Den här filmen har allt - ett svartvitt mästerverk!

3. Breakfast at Tiffany's (1961) - sist men inte minst tänkte jag uppmärksamma filmen som Audrey Hepburn är mest känd för, nämligen hennes roll som Holly Golightly i Breakfast at Tiffany's! Filmen som även den är baserad på en roman med samma namn, utspelar sig i vackra New York. Holly är en mycket vacker och lite galen flicka som är festernas drottning och männens dröm. Hon bor i en skitig och oinredd lägenhet tillsammans med sin katt som heter Cat. Bakom Hollys glada och attraktiva yttre döljer sig en ganska ensam flicka med en tragisk historia och tuff bakgrund som har gjort att hon vägrar lita på någon. Hon är ständigt på jakt efter pengar och gör vad som krävs för att få dem. En dag flyttar ungkarlen Paul Varjak in i lägenheten över henne, och de blir snabbt vänner. Paul fascineras av Holly samtidigt som han känner ett starkt behov av att hjälpa och beskydda henne. Men kommer Holly att låta honom att ta hand om henne?

Audrey Hepburn är oförglömlig som den charmiga Holly och den fina filmmusiken höjer stämningen till max och gör att man vill flytta till New York på en gång och shoppa på Tiffany's (som faktiskt är en smyckesbutik och inget frukostställe)! Ibland är Breakfast at Tiffany's ganska konstig, men det är bara charmigt. En av mina personliga favoriter som alltid är mysig att se!

Much love, xoxo!

Kommentarer (1)

Die Blechtrommel

Publicerad 2012-10-28 23:40:00 i Lisa, Recensioner,

Vill du se något totalt annorlunda, konstigt och helt unikt? Längtar du efter att få se en historisk film och skratta samtidigt som du nästan spyr av avsmak? Då är filmen Die Blechtrommel något för dig!

Tyska Volker Schlöndorff har regisserat filmatiseringen av nobel-pristagaren Günter Grass's roman med samma namn, och filmen belönades med en Oscar för bästa utländska film år 1979!
Filmen börjar år 1899 på ett potatisfält utanför staden Danzig i nuvarande Polen, där en man undkommer några poliser genom att gömma sig under en kvinnas kjolar. Medan kvinnan skyddar mannen genom att missleda poliserna blir ett barn till under kjolarna; så blir Agnes, huvudkaraktären Oskar's mamma, till! Agnes växer upp och inleder senare ett förhållande med sin kusin, Jan Bronski, som jobbar på det polska postkontoret. Men när hon träffar på den karismatiske Alfred Matzerath under tiden hon jobbar som sjuksköterka under Första Världskriget, kan hon inte låta bli att inleda ett förhållande med honom också. Hon blir gravid och föder en son, Oskar, utan att veta vem den riktige fadern är. Oskar är redan som liten intellektuell och reflekterar och tänker mycket på de vuxnas värld. På sin tredje födelsedag bestämmer sig den mycket speciella lilla pojken för att sluta växa för att undslippa att bli en del av de vuxnas galna värld. Genom att kasta sig själv nedför en brant trappa lyckas han med att bli inlagd på sjukhus och få en diagnos av doktorn som säger att han inte kommer att växa mer. Oskar blir äldre och äldre genom åren, men förblir i en 3-årings kropp, vilket visar sig vara komplicerat när Oskar blir tonåring och upptäcker flickorna i sin omgivning. Han uttrycker sig med sina två speciella talanger; att spela högt på en trumma som han alltid bär med sig och att skrika så högt så att glas spricker!

11-åriga skådespelaren David Bennent i rollen som den trumspelande pojken Oskar

Den här filmen är verkligen inte som någon annan film. Den skildrar Danzig under 20- och 30-talet väldigt realistiskt, och man får se flera olika personers perspektiv på Andra Världskrigets början och nazisternas övertagande av Polen. Oskars pappor, Jan Bronski och Alfred Matzerath, har olika synpunkter om vilket land Danzig verkligen tillhör; Alfred går in helhjärtad för att Danzig ska var tyskt och engagerar sig mycket politiskt inom nazistpartiet, medan Jan Bronski, som är polack, dör när han tillsammans med andra polska motståndare till nazisterna försöker försvara Danzig mot nazisternas intåg. Filmen skildrar människor som ser Hitler som sin hjälte, men även människor som avskyr Hitler mer än allt. Jag uppsakattade de historiska delarna av filmen väldigt mycket eftersom att man fick se Andra Världskrigets början från Polens synvinkel, och regissören Volker Schlöndorff har skildrat hur hjärntvättade många människor blev av Hitler på ett övertygande sätt. Scenen där lille Oskar stör nazisterna under deras möte och får hela publiken att dansa vals istället för att lyssna på nazisterna är helt fantastisk, och likaså scenen då de polska motståndarna försöker försvara sin stad mot nazisternas intåg på det polska postkontoret! Men filmen har även väldigt mycket konstiga och äckliga scener. Vissa scener var så äckliga att jag trodde att jag skulle spy; som när Oskars gravida mamma äter tonvis med rå fisk, eller scenen där de drar upp ett dött hästhuvud från havet och drar ut ålar ur det som de senare lagar ålsoppa av...Bara äckligt.
Jag hade även svårt för den senare delen av filmen, när Oskar blir äldre och börjar ha sex med främst äldre kvinnor. Egentligen är han gammal nog, men han är ju fortfarande i en 3-årings kropp.. Det gör det hela väldigt roligt och humoristiskt ibland, men ibland blir det bara för mycket.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här filmen. Jag kan absolut inte säga att den är dålig, men jag skulle nog inte rekommendera den till vem som helst. Den är helt enkelt väldigt speciell och helt unik. En sevärd film man aldrig glömmer!

Mitt betyg blir 3 lisa av 5 lisa, med en extra stjärna i kanten för kreativitet och påhittighet :)

Kommentarer (0)

Roman Polanski x 3

Publicerad 2012-10-19 13:38:00 i Filmtips, Lisa,

Roman Polanski är en polsk-fransk filmregissör, producent och skådespelare. Han är känd som en av de främsta internationella regissörerna då han har spelat in filmer i bl.a. Polen, Storbrittanien, Frankrike och USA, och han är en inspirationskälla för många av dagens stora filmregissörer som t.ex. bröderna Coen och Wes Craven. Polanskis liv har varit kantat av traumatiska och hemska incidenter; han växte upp i Polen under Andra Världskriget, han och hans pappa överlevde Förintelsen medan hans mamma dog i Auschwitz 1942, och hans fru blev mördad år 1969. Den traumatiska barndomen och mordet på hans fru har influerat hans filmskapande och många av hans filmer är otäcka och surrealistiska. Några av hans mest kända filmer är Knife in the Water, Repulsion, Rosemary's Baby, China Town och The Pianist.

3 av Polanskis bästa filmer enligt mig är:

1. Rosemary's Baby (1968) - en psykologisk skräckfilm, baserad på den bästsäljande romanen med samma namn, som utspelar sig i ett lägenhetshus i USA. Mia Farrow spelar en ung kvinna som flyttar in i en ny lägenhet tillsammans med sin man. Först är allt frid och fröjd, tills hon blir gravid under konstiga omständigheter och grannarna börjar bete sig konstigt och lägga sig i allt som har med hennes graviditet att göra. Hon börjar må dåligt både fysiskt och psykiskt av sin graviditet, och vitamindryckerna hon får av sin grannar gör inte saken bättre. Hon blir allt mer paranoid och känner tillslut att hon inte kan lita på någon...

2. The Tenant (1976) - En blyg man (spelad av Polanski själv) hyr en gammal lägenhet där den förra ägaren, Simone Choule, begick självmord. Hans grannar är ovänliga och klagar på allt han gör; om han så mycket som flyttar en stol kommer någon och knackar på dörren och vill att han ska sluta väsnas. Simone's tillhörigheter finns kvar i lägenheten och utan att märka det börjar han likna Simone mer och mer och hans liv efterliknar hennes liv mer och mer... Musiken och stämningen i filmen är mörk och läskig och slutet är mycket oförutsägbart; en av de bästa och läskigaste filmerna jag någonsin har sett!

3. Chinatown (1974) - En privat detektiv blir anlitad av en förmögen societetskvinna att undersöka ett äktenskapsbrott i Los Angeles på 30-talet, som blir starten på en serie förvecklingar med kopplingar till mäktiga intressen. Allt verkar ha något att göra med vatten... Jack Nicholson och Faye Dunaway är stjärnorna i den här storslagna filmen!

"Cinema should make you forget you are sitting in a theater"
- Roman Polanski

Kommentarer (0)

Nuovo Cinema Paradiso

Publicerad 2012-10-16 21:25:00 i Lisa, Recensioner,

Cinema Paradiso är den fantastiska berättelsen om en liten italiensk bybiografs uppgång och fall. Den är regisserad av italienske filmregissören Giuseppe Tornatore och vann en Oscar år 1989 för Bästa utländska film!

Historien utspelar sig i en liten italiensk by på Sicilien, där Salvatore "Totò" Di Vita bor tillsammans med sin mamma och yngre syster. På torget i den lilla byn samlas dagligen alla byns invånare för att tillsammans tränga sig in i den lilla biografen Cinema Paradiso och njuta av filmens värld. Totò, som är en busig men väldigt snäll och godhjärtad pojke, lär känna Paradiso's enda maskinist, den gamle Alfredo, och de båda utvecklar en djup vänskap under tiden de spenderar i biografens maskinrum.

Alfredo (Philippe Noire) och Salvatore "Totò" Di Vita (Salvatore Cascio) i biografen Cinema Paradiso's maskinrum

Alfredo lär Salvatore allt han kan om film och projektorerna, och när han olyckligtvis blir blind efter en hemsk brand i biografen, tar Salvatore över hans position och sysslor i maskinrummet. Salvatore växer upp och tar sitt filmintresse till en ny nivå genom att börja filma det han ser i sin omgivning. En dag upptäcker han den nyinflyttade och vackra flickan Elena när han filmar och han blir genast blixtförälskad i hennes stora blåa ögon och kastanjebruna hår.

Marco Leonardi i rollen som den tonåriga Salvatore och Agnese Nano som den bedövande vackra Elena

Salvatore och Elena upplever en kärleksfull och passionerad tid tillsammans innan Salvatore måste åka till Rom för militärtjänst. När Salvatore försöker skicka brev till Elena från militärlägret visar det sig att Elena och hennes familj har flyttat och bytt adress - ingen vet vart. När Salvatore återvänder till byn känner han en stor saknad efter Elena och Alfredo uppmuntrar och övertalar honom att lämna byn och åka iväg til Rom igen. Han vill inte att Salvatore ska fastna i byn och jobba som maskinist hela hans liv - han uppmuntrar honom istället till att se världen medan han är ung, och att inte återvända...

"Get out of here! Go back to Rome. You're young and the world is yours. I'm old. I don't want to hear you talk anymore. I want to hear others talking about you. Don't come back. Don't think about us. Don't look back. Don't write. Don't give in to nostalgia. Forget us all. If you do and you come back, don't come see me. I won't let you in my house. Understand?"

Salvatore lämnar Sicilien och bosätter sig i Rom. Han har inte varit där och hälsat på på över 30 år, tills en dag då telefonen ringer. Det är hans mor som berättar att en viss Alfredo har dött. Salvatore reser tillbaka till sin ungdoms by och upplever alla sina barndoms minnen igen, återser sina gamla bekanta och besöker en sista gång Cinema Paradiso's maskinrum innan den ska rivas och stängas igen föralltid...

Den här filmen är helt otroligt bra på alla sätt och vis; en varm, rörande, rolig och mycket vacker film om vänskap, kärlek och om hur underbart livet är. Karaktärerna är älskvärda och använder yviga, typiskt italienska gester när de pratar. Regissören Giuseppe Tornatore har inspirerats av verkliga händelser och personer, som männen i hans by i Italien berättade för honom när han var liten. Salvatore's mor, som ständigt väntar på att sin man ska komma tillbaka från Ryssland efter kriget och vägrar att inse att han är död och aldrig kommer återvända till Sicilien, porträtterar en typisk sicilisk kvinna, enligt regissör Giuseppe Tornatore själv. Hon tar hand om sina två barn helt på egen hand och uppfostrar de så gott hon kan. Hon vill att Salvatore ska hjälpa till hemma och skickar honom att göra sysslor och handla, men Savatore spenderar hellre pengarna på att gå på bio. Marco leonardi och Agnese Nano spelar det förälskade unga paret galant, med massor av kemi och passion. Men bäst är ändå Phillipe Noire (Alfredo) och Salvatore Cascio (Totò). De spelar sina roller så trovärdigt och äkta och visar att åldern inte spelar någon roll när det är fråga om vänskap. Utöver huvudkaraktärerna så får man som tittare följa även de små rollernas historier, då regissören lyckas med att utgå ifrån biografens salonger och filma allt vad som försigår där; par som finner kärleken, tonårspojkar som röker sina första cigaretter, äldre män som kan varenda filmreplik m.m.
Jag grät floder när jag såg Cinema Paradiso första gången, och andra gången också. Den är helt fantastisk och tåls att se flera gånger. Dessutom är filmmusiken av Ennio Morricone fruktansvärt vacker och bidrar mycket till stämningen. 5 Lisa av 5 i betyg - ett italienskt mästerverk!

Kommentarer (0)

Om du behöver inspiration...

Publicerad 2012-10-08 20:58:00 i Filmtips, Lisa,

När dagarna blir allt kortare och mörkret kommer smygande kan man lätt känna sig trött och less på allt. Ofta börjar man vid den här tiden på året att känna sig skoltrött och man orkar inte ta sig upp på mornarna för att ta sig till skolan; den varma sängen känns mycket mer lockande... Studenten är 240 dagar bort, vilket kan kännas som en evighet.

Hur ska man få tillbaka sin energi och sin motivation? Personligen tycker jag om att se en inspirerande film som ger mig motivation att fortsätta kämpa och inte ge upp! Fem filmer som är skol-och-plugg-inspirerande för mig:

1. Döda poeters sällskap - en lysande Robin Williams i huvudrollen som en inspirerande och annorlunda lärare som uppmanar sina elever på en pojkskola att "fånga dagen" och våga göra allt de vill och lite till. Carpe Diem!

2. Coach Carter - Samuel L. Jackson spelar den nya baskettränaren på en amerikansk High School som genom att pusha sina basketelever till att plugga och höja sina genomsnittliga betyg, även får de att prestera bättre i sitt basketspelande och ökar deras chanser till att studera vidare och spela basket på college-nivå. En film som ger budskapet att det alltid är för tidigt att ge upp!

3. Mona Lisas Leende - en kvinnlig version av "Döda poeters sällskap". Julia Roberts spelar den nya konstlärarinnan på en internatskola för flickor. Hon får de att tänka själva istället för att citera från skolboken, samtidigt som hon uppmanar de att ta för sig bland männen och studera vidare på college istället för att gifta sig och sluta som en hemmafru.

4. Remember the Titans - Denzel Washington spelar den nya tränaren för ett amerikanskt football-team som för första gången har både vita och mörka spelare. Han tvingar de att umgås och samarbeta, trots motstånd från deras sida. Filmen är mycket inspirerande i sann Hollywood-anda och visar att allt är möjligt om man hjälps åt!

5. School of Rock - skola och plugg passar inte för alla. En skara mycket musikaliska elever går in helhjärtat för ett projekt som deras nya vikarie har planerat - starta ett rockband och tävla i en stor tävling mot andra erfarna rockband!

// Lisa

Kommentarer (0)

5 snabba filmtips i höstmörkret!

Publicerad 2012-09-30 23:25:00 i Filmtips, Lisa,

1. Good Will Hunting - ett ungt geni, Will, växer upp i förorten och är fostrad till att slåss. Wills liv tar en vändning när han slipper undan ett fängelsestraff; han får istället skyddstillsyn och kravet att träffa en psykolog en gång i veckan. En enastående film som man blir lycklig av! Med Matt Damon i rollen som Will Hunting och Robin Wiliams i rollen som Will's psykolog.

2. A Fish Called Wanda - En stammande djurälskare, en vacker förförerska, en halvt galen psykopat och en helt vanlig brittisk advokat möts i den här fantastiska komedin som handlar om ett diamant-rån i London där inga av de inblandade kan lita på varandra. Kevin Kline fick en Oscar för sin rollprestation som den nietzsche-citerande och mycket avundsjuka psykopaten Otto.

3. The Witness - En liten Amish pojke råkar bli vittne till ett mord på en narkotikaagent. Polisen John Book blir den lilla pojkens beskyddare och följer med honom och hans mamma tillbaka till deras Amish-by i Pennsylvania för att beskydda de. En spännande film om förbjuden kärlek och kampen mellan liv och död! Harrison Ford är lysande som polisen John Book.

4. Vertigo - Alfred Hitchcook's mästerverk är lika bra nu som när den kom år 1958. En nervkittlande thriller som handlar om en höjdrädd ex-polis (James Stewart) som tar sig an uppgiften att skugga sin väns självmordsbenägna fru (Kim Novak). Under tiden som han följer hennes minsta steg blir han mer och mer besatt av henne...

5. Harry Potter och De Vises Sten - filmatiseringen av J.K. Rowling's fantastiska bok om den unga trollkarlen Harry Potter är en pärla i höstmörkret! Det är bara att luta sig tillbaka i soffan och följa med i den förtrollande magins värld...

// Lisa

Kommentarer (0)

Fish Tank - en storslagen brittisk film du inte får missa!

Publicerad 2012-09-23 18:33:00 i Lisa, Recensioner,

Andrea Arnold's hyllade film om 15-åriga Mia kom ut i England år 2009 och fick ett fantastiskt bemötande från både biopubliken och filmkritikerna. Fish Tank vann bland annat jury priset i filmfestivalen i Cannes år 2009 och det prestigefyllda brittiska priset BAFTA för bästa brittiska film 2010.

Filmen utspelar sig i nutida England, i ett höghusområde i en brittisk förort och området runt omkring. Där bor 15-åriga Mia i en sliten lägenhet tillsammans med sin lätt alkholiserade mamma och sin lillasyster Tyler. Mias mamma bryr sig mer om att festa och bjuda hem män till lägenheten än om sina döttrar, vilket har fått Mia och Tyler att ta hand om sig själva. Bristen på uppmärksamhet från mamman och saknaden av en trygg pappa, som vi tittare aldrig får veta var han befinner sig, har gjort Mia till en arg, ensam tonåring som inte låter någon komma nära, och hennes lillasyster Tyler håller redan på att växa upp till ett liknande öde som Mia. Mia bråkar med sin bästa kompis och hamnar i slagsmål med den forna bästisens nya vänner. Skolan har kastat ut henne och för att fördriva tiden under dagarna driver hon omkring, bryter sig in i hus och dricker den alkohol hon kan hitta. Hennes enda glädje i livet är att dansa hip hop, som hon har lärt sig genom att studera amatör-filmklipp på youtube där danssteg beskrivs steg för steg. Det känns som att Mias liv är förutbestämt att misslyckas, som att hon har fastnat i sitt eget tragiska liv och inte kommer därifrån. Men så en dag tar mamman hem en ny pojkvän, Connor, som är trevlig, omtänksam och bryr sig om de alla. Plötsligt förändras allt i Mias liv - Connor tar de med på utflykt på landet, skojar med dem och uppmuntar Mia till att söka till en dansaudition. Mia, som får mycket uppmärksamhet från Connor, börjar anförtro sig mer och mer till honom eftersom att han är trygg och verkar bry sig. Mias mamma märker inte attraktionen som byggs upp emellan hennes älskare och hennes dotter, och tillslut så händer det oundvikliga...

Katie Jarvis gör en helt fantastisk rollprestation som Mia. Det sägs att regissören Andrea Arnold upptäckte Katie när hon bråkade med sin pojkvän i ett område nära där filmen är utspelad. Katie har vuxit upp i ett liknande område under liknande omständigheter, vilket gör att hon kan spela rollen som Mia galant. Hon är extremt trovärdig - det känns inte som att titta på en film, utan snarare som att titta in genom ett fönster där en verklig familj bor. Ingenting i den här filmen känns klyshigt eller oäkta, utan snarare brutalt ärligt om en ung flicka som helt håller på att tappa kontrollen om sitt liv. Även Michael Fassbender i rollen som Connor spelar trovärdigt och äkta. Man kan inte låta bli att tycka om Connor och lita på honom i början och det känns som ett slag i magen när han handlar som han gör. Tillskillnad från hollywood filmer som ofta slutar lyckligt eller att personen mirakulöst lyckas komma på bättringsvägen, slutar Fish tank med ett ganska öppet slut; Mia ger sig av och lämar sin mamma och lillasysters lägenhet. Förhoppningsvis kommer Mias liv att förbättras, men ingenting är säkert. Lillasystern Tyler och deras mammas liv kommer antagligen att fortsätta som förrut; Tyler kommer växa upp till en vresig tonåring som skiter i allt, medan mamman fortsätter att dricka och ha meningslöst sex istället för att ta hand om sin dotter. Jag tycker att det här är en film i världsklass som alla borde ta sig tid att se! Ingenting är förskönat eller romatiserat, bara äkta. Det är ingen feel-good film, utan en ganska sorglig film som stannar kvar i hjärtat och halsgropen en lång tid efter att filmen är slut. Den berör på alla plan - SE DEN SE DEN SE DEN!!!

Katie Jarvis och Michael Fassbender som Mia och Connor

Den här filmen får 5/5 i betyg av mig - det kan inte bli bättre än såhär!
5 lisa av 5 lisa

// Lisa

Kommentarer (0)

Raja Harishchandra

Publicerad 2012-09-14 16:07:00 i Lisa, Recensioner,

Den allra första filmen som jag tänkte uppmärksamma i vår filmblogg är inte mindre än den första Bollywood filmen i världen; Raja Harishchandra av Dada Saheb Falke! Filmen är från år 1913 och visades för första gången i Mumbai för publik. Den blev en stor succé och markerade början på den indiska filmindustrin, som har växt sig större och större och numera är världens största filmindustri med ungefär 900 filminspelningar varje år. Trots att Bollywood är så pass stort är det ändå få personer i resten av världen som känner till de största bollywood-stjärnorna och har sett någon bollywoodfilm. Nästa år firar Bollywoodfilmen 100 år och i och med det anordnas en liten filmfestival i Uppsala under namnet "Bollywood and Beyond" som visar både nya och gamla filmer från Indien. Eftersom att jag aldrig tidigare hade sett en bollywood film bestämde jag mig för att ta en titt!

Filmen visades i de gamla lokalerna från år 1914 på slottsbiografen i Uppsala vilket gav filmupplevelsen en genuin och gammeldags känsla. Raja Harishchandra är en svartvit stumfilm som ackompanjerades av sitarrmusik för äkta indisk känsla. Den korta historien handlar om Kung Harishchandra som först offrar sitt rike, sedan sin fru och även sin son till Vishwamitra, en slags gudsliknande överlägsen man, för att i slutet få tillbaka allt han offrat från guden Shiva, som anser att han haft hög moral och visat sig värdig. Filmen avslutas med en bild av Kung Harishchandra och hans fru och barn som omfamnar varandra och tackar guden Shiva för att ha skonat de. Den gamla filmen var rolig att se; bilderna varvades med textrutor som förklarade handlingen allt eftersom då inga repliker framfördes. Trots förklarande textrutor var det svårt att förstå filmen tycker jag då handlingen var ryckig och man slets snabbt mellan scenerna. Saknaden av färger, ljud och repliker gjorde även det svårare att hänga med i berättelsen. Det är dock intressant att se från vad våra nutida filmer har utvecklats ifrån; från svartvit stumfilm till avancerade specialeffekter och animationer. Jag uppskattade filmvisningen mycket, men mer själva känslan av att sitta i en gammeldags biograf och titta på svartvit film än själva historien, som inte var något vidare märkvärdig. Jag ger filmen 3 av 5 i betyg - en rolig filmupplevelse för den som vill se något annorlunda och speciellt! :D

betyg: 3 Lisa av 5 Lisa